Att Våga Gubbe Hopp

Att Våga-gubben HOPP  - en ljusglimt i mörkret.

Likt månens sken en stjärnklar natt bär Våga-gubben HOPP sitt huvud i månsten – en sten som viskar om stillhet och tålamod, om att lita på tidens gång och tro på morgondagen. Månstenen sägs ha en förmåga att skingra oro och fylla oss med ro. Den påminner oss om att även när natten känns som mörkast, så gryr alltid en ny dag. Månstenen förekommer i flera olika färger men Hopp-gubben har en vit månsten som huvud.

Varje gubbe är unik, handgjord med en lätt borstad, lite repig  yta – en påminnelse om att livet bär sina märken, men ändå fortsätter. Storlek ca 3 cm. Finns som hänge eller halsband i en ormlänkskedja (42 cm)

Att Våga-gubben levereras i en speciellt framtagen förpackning  med ett kort som berättar om gubbens historia och stenens innebörd.

LenaW om HOPP: 

Våren 2020 är en omtumlande tid som påverkar hela världen på många olika plan. Oavsett var vi befinner oss upplever vi nu en kraft som vi inte kan styra över och inte riktigt vet hur vi kan eller ska hantera ännu. Att skapa en ny Att Våga-gubbe i den här tiden var både en utmaning och en självklarhet.  Just nu känns det som att vi behöver allt som gubbarna står för  - mod att fatta rätt beslut, energi att hålla ut, styrka att rida genom stormen, tillit till att våra system klarar av det, klarhet i vad som händer, få goda nyheter att balansera de otäcka och hitta lite lycka mitt i vardagen.  Men framförallt  behöver vi hopp. Hopp om att vi kommer att klara av det vi står inför nu, och kommer att möta i framtiden. Hopp om att vi hittar vår väg framåt. Hopp om att det som förändras inte bara är en förlust utan också en möjlighet. För jag tror att det kommer att vara mycket som inte kommer att gå tillbaka till så som det en gång var, kartan kommer nog att ritas om lite. 

Gubben HOPP bär sitt budskap i sin rörelse – framåt, uppåt, med armar och ben som sträcker sig mot det som väntar. Den påminner oss om att inget varar för evigt, varken mörker eller ljus, men att vi alltid kan välja att fortsätta gå.

Att det blev en månsten var inget planerat, men det var som om stenen själv gjorde sig självklar. Dess lugnande energi, dess skiftande nyanser – precis som livet självt. Månstenen lär oss tålamod, att vänta in det vi ännu inte ser, att lita på att allt förändras.

 Gubben vill ingjuta hopp och styrka i oss alla. Jag läste någonstans en rad som fastnade i huvudet:  ”Allt i livet är tillfälligt, både bakslag och framgång”.  Och det är så sant  - vi måste bara lära oss att hantera det. 

Och kanske är det just det som är kärnan i hopp – inte att veta, men att tro.