Vad har en husfasad i HongKong, en tavla och en svart sten gemensamt?
Inte mycket vid första anblicken kanske, men de inspirerar alla tre till en utställning och en ny smyckekollektion.
Jag får ofta frågan hur jag kommer på nya smyckeidéer och svaret är ganska enkelt - Jag har egentligen ingen aning, det beror på så väldigt många olika saker. Konstnären Laila Orning brukar säga - ”Inspiration är ett spännande fenomen - en form, en färg eller en känsla.” och det är så bra fångat.
Om du har hängt med mig en tid så vet du att jag gillar den svarta onyxen. Så precis som att jag varje vår drabbas av pärlnoja brukar jag en gång varje år också tänka - Nu, nu ska jag göra något av alla svarta onyxer i olika storlekar som ligger och ropar i verkstan. Det brukar resultera i ett! halsband. Men i år kändes det lite annorlunda - onyxerna ropade lite högre, lite intensivare. Sedan ett par år har det suttit ett namn på anslagstavlan i verkstan - Black Star! Ett namn som jag länge gick och tänkte på som namn för en kollektion. Så kom David Bowie ut med ett album med samma namn och då kändes det inte lika roligt längre. Men tanken på att låta onyxen vara stjärnan i en kollektion fanns kvar, och nu blir det äntligen av. Egentligen hade Laila och jag ett helt annat tema i tankarna när vi började prata om årets utställning. Men när vi väl satte oss ner och pratade lite mer i detalj stod det klart att vi båda, var och en på sitt håll, hade snöat in i det svarta spåret. Och så fick det bli.
Ibland är det svårt att komma vidare från en övergripande tanke till ett smycke, hur starka idéerna än är så måste de struktureras så att det hänger ihop. Till skillnad från många andra smyckedesigners så är jag väldigt styrd av materialet och stunden. Inga detaljerade skisser utan jag testar gärna direkt med materialet för att se hur det blir. Inte en optimal arbetsmetod, men den kan ibland ge många nya idéer.
Så inför den här utställningen satt jag med en mängd svarta stenar, en del smycken som jag gjort tidigare, några nya idéer och så arbetsdukar från Laila med underbara färger och former - och det skulle ihop till en helhet, till smycken. För att ställa till det ytterligare så skvalpade ostronformen i bakhuvudet också. I slutet av sommaren fick jag nämligen ett roligt e-mail om ostronringen. Ett mail som gjorde att ostronformen blev högaktuell igen. Och Laila hade närmat sig ostronen via barockpärlan redan i somras.
Men hur kom jag vidare då?
Ja jag har egentligen en ganska rak process, speciellt inför utställningarna med Laila - in i verkstan med alla tankar i huvudet, silverplåt och tråd på arbetsbänken och lite lösa väldigt ruffa skisser, mest gjorda för att inte glömma bort just den idén. Sen sitter jag där och plockar, vänder och vrider, börjar såga och hamra lite och när väl den första formen ramlar på plats är det en ketchupeffekt - ett hänge blir till ett örhänge som växer ut till ett armband och sen rullar det på. Inför utställningen blir det ganska många smycken som bara finns i ett exemplar för det finns så mycket roligt att göra, men ibland är det någon form som jag blir så förtjust i, både att se på och att göra, så att den får utvecklas till en kollektion.
Inför Ett stänk av Svart var det just en form som jag själv föll pladask för och som kommer att bli grunden i senhösten/vinterns nya kollektion. En form som är rolig att göra för att varje smycke blir så individuellt fast det så tydligt hör ihop i en kollektion. Jag gjuter ju inte utan gör varje smycke direkt från tråd eller plåt.
Jag hoppas du kommer att gilla smyckena i Ett stänk av Svart lika mycket som jag gillar att göra dem. Det är verkligen en ynnest att varje dag få göra det som man gillar allra mest.
Den 21 november öppnar vi Ett stänk av Svart på Studio 19, Roslagsgatan 19 i Stockholm. Öppet torsdag, fredag, och lördag 12- 16. Den nya kollektionen kommer naturligtvis också att presenteras här på hemsidan. Hoppas vi ses på Studio 19 eller här på hemsidan.
Allt gott/ Lena
